sarahpaskota

Ja gott folk nu skall ni få ta del av min förlossningberättelse. Vi tar det ifrån början.

Jag var sex dagar över tiden när jag började bli desperat, jag var igång hela dagarna för att sätta igång arbetet. Jag målade, städade, rennoverade & hade provat allt som man kunde. Tillslut sa jag & Alex att vi skulle planera in något till helgen, "för om man planerar något så händer det oftast något" sa jag. Vi planerade då att gå ut på kårens halloween fest & jag började hetsjakten efter kostymer till både mig & Alex. Jag skulle gå som vampyr brud & Alex som en zoombie.

På torsdagen den 29 oktober var jag, Alex & Martin iväg för att leta reda på lite accesoarer till våra outfits. Den förmiddagen satte mina värkar igång. Det kändes som en molande mensvärk & vi fortsatte att traska runt på stan. Jag sa till Alex "imorgon kanske du blir pappa" & Alex log sitt fåniga leende. Martin såg mest orolig ut :D

Vi blev senare upphämtade av Anna & vi åkte hem & lagade mat. Kvällen tillbringades med Alex, Alice, Anna, Christian & Martin, vi åt god mat & spelad risk. Varje gång jag fick en värk så fick jag andas lugnt & vi fick pausa spelet. Anna blev helt hispig & frågade om det kanske var dags nu. Efter värken fortsatte vi att spela, vi spelade klart & sedan skulle vi försöka se på en film. Det gick inte så bra för mig. Runt kl 02.00 bestämde jag mig för att försöka sova lite, men det gick inte. Hela natten vankade jag runt, jag gick mellan mikron för att värma på min vetekudde, duschen & köket. Säger bara att tack gode gud att vi inte betalar för varmvattnet. Kl 05.00 fick jag nog & orkade inte hantera smärtan liggandes. Jag kände att jag var tvungen att göra något. Så tokig som jag är började jag att städa, diska & laga frukost. Kl 06.30 ringde jag till mor min & bad henne hämta oss när hon var på väg in till jobbet. Jag väckte sedan Alex & sa till honom att äta lite frukost medans jag packade väskorna. För nu var det snart dags att åka in. Jag trodde dock inte att det var dags ännu, men hoppades på några tabletter så att jag kunde få sova lite.

När mamma väl kom så kändes det som att hon tog snigelvägen till sjukhuset. Det tog säkert 30 minuter pga morgon trafiken & att det var massa vägbyggen på E18. Väl där fick Alex inte komma med in, utan han fick stanna kvar i trappuppgången pga. svininfluensan. Stackars Alex satt där & frös eftersom att det var iskallt pga av ombyggnationer på BB. Väl inne på förlossningen visades jag in i ett undersökningsrum för att de skulle kolla hur jag var öppen samt hur mitt värkarbete gick. Utlåtandet var följande, du är öppen sex centimeter, vi lägger in dig. Bra jobbat. Jag var lite i chock, tänkte att ska det vara så här lätt att föda barn? Trodde att jag skulle vrida mig i smärtor av värkarna? Att jag skulle vara alldeles matt efter det hårda arbetet!

Alex & jag fick ett rum & sköterskan frågade mig om jag ville bada & det ville jag. Jag & Alex spenderade sedan ca 2 timmar i rummet för bad. Tyvärr så avtog mina värkar här & det var inte lika effektivt längre. Fick då dropp för att få igång värkarbetet. De tog även hål på mina hinnor. Allt såg bra ut förutom att det tog sådan jäkla tid. Under hela tiden så hade jag väldigt svårt att få i mig mat, så levde på sötsaker & cocacola. Jag blev även uppmanad att röra på mig, så jag & Alex promenerade i korridorerna. Under denna period sa jag även till min underköterska att "om det är så här att föda barn, kan jag göra det nästa vecka igen"

Efter ca 30 h med värkar & 34 h utan sömn fick jag nog. Jag bad om att få epidural, jag var så trött & ville bara sova. Jag fick vänta i ca två timmar & under denna tiden var smärtan som värst. Den strålade upp i ryggen & jag ville bara skrika rakt ut. Alex hade även gått för att möta upp min mor eftersom att vi hade glömt minneskortet till kameran hemma. Kommer ihåg att jag krävde att Alex skulle komma tillbaka & jag krävde att narkosläkaren skulle komma nu. Tyvärr hade de "tappat" bort mig under skiftbytet & jag fick pga det vänta lite extra på min epidural. Men jag orkade fortfarande att vara trevlig & hälsade snällt på narkosläkaren. Efter att jag hade fått epidural så började jag tillsammans med lustgas ha mina vaken drömmar. Jag började fightas mot terrorister, var jagad av monster & jag var en störtskön riddare som pratade Tyska & Italienska med min undersköterska. Lite sagan om ringen över det hela.

Kommer inte ihåg så mycket av resten av kvällen men en sak hände som stack ut. Sköterskan ber mig att gå på toaletten & jag skutter snabbt upp ur sängen. Det jag inte märker då är att jag inte har känsel i mina ben & ramlar då ihop. Både jag & Alex blir väldigt förvånade av att jag ligger på golvet :D Gjorde inte illa mig eller så.

Detta får mig att klarna till & berättar då för sköterskan att jag har en knöl i bröstet som jag vill kolla upp. Är nog bara jag som kan komma på en sådan sak mitt i förlossningen. Hon lovar att hon ska se till så att en doktor kommer upp & kollar på den.

kl 01.55 den 31 oktober så ska jag börja krysta, Alex stoppar oss då & säger med en ostadig röst. Jag måste äta något, stackarn har inte ätit på ca tio timmar. Han springer iväg till kylen & proppar munnen full med bullar samt dricker en cocacola. Även jag laddar upp med en halv snickers, MUMS. kl 02.42 föds vår dotter, en liten flicka som kommer ut som super girl (handen ovanför huvudet). Lyckan var total & jag var helt utmattad.

Förlossningen var en sådan häftig upplevelse, jag kände mig som en krigarkvinna som kunde göra i pricncip allt. Det var enormt & jag säger det igen, jag kan göra om det nästa vecka. Det är en sådan rush, adrenalinet pumpar & du mår bra. Så ni som ska föda barn, ta det som det kommer, du är byggd för det här. Jag uppmanar alla att föda vanligt, you kan do it!

Caeila är alldeles nykläckt!