Religion
Varför har jag då så svårt & tro?! Jo, Sommaren 2008 träffade jag fem väldigt religösa syskon. Vi började då prata om min bristande tro. Vi satt & grät tillsammans, jag över världens orättvisor & de för mig. För att jag inte kunde tro.
Jag gråter för de omskurna flickorna, jag gråter för de fattiga folken, jag gråter för de svältande barnen. Jag kan inte förstå hur pedofiler/mördare/våldtäktsmän får existera. Jag förstår inte hur självmordsbombare kan komma till liv. De säger till mig att det finns en djävul också, jag bara skakar på huvudet. Jag säger att om det fanns en Gud borde han kunna skydda de svaga, så att de inte kan bli onda. Om det fanns en gud, skulle inte jag behöva vara orolig för mina framtida barns säkerhet. Detta är mina åsikter & jag dömmer ingen som tror. Alla har ju sin fria vilja!
Jag skulle gärna vilja föra en diskussion med er. Vad tror ni? har ni motargument? Jag kan inte bibeln & jag vill inte säga något som är fel! Ordet är fritt!
Jag tror som du, inte på en allsmäktig gud, utan en högre, god kraft och att vi alla är våra egna gudar och att vi skapar våra liv. Jag tror att våra liv är ganska utstakade, men att våra val gör att vi svänger av på olika vägar, ungefär som en karta, vi har ett mål, men olika vägar dit.
Dessutom tror jag att det måste finnas motpoler till allt, annars skulle inget vara, så för att den goda kraften ska kunna finnas till så måste det existera en ondska av ngn form, annars skulle ju det goda inte vara gott, förstår du?
Tycker det här är mycket jättekul att diskutera, kanske ngt för djäkne nästa vecka?
Jag avskyr religion. speciellt islam. Nu har inte jag läst hela koranen utan bara bitvis men jag tycker att den religionen är ofattbar. Likaså kristendomen. Själv är jag ateist skulle jag vilja påstå. Var lite inne på att jag skulle kunna vara agnostiker men nej. Jag kan inte tro. Jag vill inte tro. Jag vill inte följa nån sagobok och dess "regler". Jag är självständig och lever efter mina egna regler och erfarenheter.
Däremot är religion jävligt intressant. Funderar på att studera lite religion längre fram just pga det. Fanns ju tyvärr bara religion A och B i skolan då jag gick.
Och som du säger, hur kan det vara så mycket elände i världen om det finns en gud? Jag tror att många många krig baseras just på religion, speciellt i mellanöstern.
Nej usch, jag kan inte ens tänka religion nu, satt nyligen i en diskussion om det på Familjeliv och jag är fortfarande irriterad pga det.
jag har nog kommit fram till att jag inte tror på nånting. tror ingenting om människors liv är bestämt i förväg, allt sker pga. slumpen. jag tror inte på ödet heller. allt som sker är slumpartat och hur våra liv blir beror på vilka val vi gör och vilka människor vi möter på vägen mot dessa val. någon gud tror jag inte finns, utan jag tror på vetenskapen. jorden är en planet i universum som någon gång bildats (alltid funnits?) och som det råkat bli luft och vatten på så att människor har kunnat utvecklas här. från små plankton i havet, till ödlor, till apor och till slut människor. ingen gud som skapat oss och jorden på sju dagar. det tror jag inte. vi är bara väldigt välutvecklade däggdjur som vandrar på denna planet som råkar ha luft och vatten. kanske låter tråkigt, men det är vad jag tror. :)
Jag är troende så jag är inte särskilt opartisk här. Men jag tänkte att det kan vara intressant att se hur jag tänker. För det första så anser jag att Gud är just en högre makt. Gud är ingen människa och jag tror att det är ytterst få kristna som tror det. När man kallar Gud för fader och andra "människoord" menar man inte att Gud är som en pappa i exakt mening. Man menar analogt, att Gud har egenskaper som liknar en pappas, kanske trygghet osv. Gud är så mycket större, och väldigt många kristna menar till och med att Gud endast kan beskrivas i negativa termer, alltså att man bara kan säga vad Gud INTE är. Ett annat missförstånd är skapelsen. Ytterst få kristna, kanske en på miljonen, tror ordagrant på bibelns skapelseberättelse. Det är en myt, och kristendomens allmänt accepterade åsikt är att Gud skapat världen, och har använt evolutionen som redskap för att skapa människan och alla andra levande väsen. Ett välkänt argument för Guds existens är fine tuning argumentet, vilket går ut på att det inte alls är så enkelt som att vatten på jorden gjort det möjligt för liv, utan att om solens temperatur bara hade varit en grad kallare, eller om expansionstakten efter big bang hade varit bara lite annorlunda, eller om gravitationskraften bara sitt lite annorlunda ut, så hade det inte varit möjligt med liv på jorden.
Att förklara ondskan i världen är ju det svåraste med att vara kristen. Jag tror dock att kristna inte ser det som ett lika stort problem som andra. Jag tror på Gud, och jag tror att han är så mycket större att en människa aldrig kan förstå honom. För mig kanske en sak verkar orättvis, men i evighetens synvinkel kanske det inte är så. Jag tror dessutom att det är så att Gud skapat oss med fri vilja. Jag tror att en värld med fri vilja är bättre än en värld utan fri vilja, och därför gav Gud oss fri vilja. Detta gör det möjligt för ondska att uppstå. Vi kan inte ha begränsad fri vilja, för då vore det ingen fri vilja. Och vi kan inte skapas som moraliskt fullkomliga människor, detta är något som måste komma ur en process. Jag tror, att istället för en värld där människan är moraliskt god och utan fri vilja, så har vi en värld där vi har fri vilja och att vi själva måste, genom val i livet, uppnå moralisk godhet. Vi fick alla möjligheter att vara goda, men möjligheten till onda handlingar fanns också.
Nu har jag verkligen bladdrat på alldeles för länge, men jag vill bara lägga till att alla religiösa krig har inte varit religionens fel. Jag säger inte att religion inte ger upphov till ondska, för det gör den, jag menar bara att ofta används religionen som en "täckmantel", när det verkliga skälet till krig osv är andra, tex pengar och makt.
Jag vet att jag är lite otydlig, men om det är nått så svarar jag gärna igen. :) Många kramar till dig Sarah, och en puss till din fina tjej!
Jag är inte troende, har aldrig varit och finner ingen större anledning att börja heller. Jag respekterar andras tro, alla är fria att tro och tycka precis vad dom vill. Även om jag inte kan förstå exakt varför dom tror, så respekterar jag dom ändå.
Problemet med religion är när det blir mer än något personligt. När religion blir politik. När religionen blir påtvingad. När religionen, dess troende, anser sig ha rätten på sin sida att släcka andra människors liv för att dom inte delar denna tro. Ett exempel på detta är tex. sharia-lagarna som praktiseras i flera länder, och som vissa imamer och andra muslimer propagerar för att införa här. "Om inte för hela svenska folket, så iallafall för oss muslimer!"
Anledningen att jag tog just sharia som exempel är för att jag helt enkelt inte känner till om nåt liknande existerar i andra religioner idag, år 2010.
Vidhållandet av religiösa idésystem är absurt och irrationellt.
