sarahpaskota

Jag har alltid varit en väldigt kreativ människa & tyckt att jag har försökt att ge tid till den. Men det är inte sedan jag fått Caeila som jag har insett hur mycket tid som går åt. Nu känns det som att ingenting är omöjligt, jag bygger bokhyllor, lägger trall, rennoverar rum, syr hårband & lapptäcken, målar om möbler, ramar & provar nya recept & vill bygga en fåtölj. Känns som ingenting är omöjligt & jag vill verkligen skapa ett unikt hem. Har tusen andra ideér som jag vill genomföra & just nu känns det som att jag har tiden med mig. Caeila tycker att det är kul så länge hon får vara med. Hon observerar & pratar med sin mamma.

Men känner att paniken börjar komma ifatt mig, i höst kommer jag inte ha tid att få pyssla så här. Jag kommer plugga 75 % & sedan har jag ju ett litet barn att ta hand om. Förstå mig inte fel nu, jag vill ju plugga & skaffa mig en utbildning. Jag ser fram emot det med & det är ju så viktigt. Men nu när jag har återfått min kreatvitet så känner jag att jag inte bara vill packa ner den i en liten låda & stänga igen locket. Funderar på hur jag skall kunna lösa detta? Som man säger "man kan ju inte både ha kakan & äta den!". Ligger & vrider mig i sängen på kvällarna över detta. Enda lösningen som jag kan se är nog att försöka schemalägga den typ som "kreativa söndag" eller något sådant?

Hur skulle ni göra? Lite tips & ideér tack?