Fem år
Idag har jag & Alexander vart tillsammans i fem år, det som startade som en internet flört ledde till giftemål & barn. Men vi tar det ifrån början.
Våren 2005 spelade jag spelet Counterstrike & "mixade" med några vänner & nya bekanta. En av dessa var Alexander, vi spelade matchen & jag tyckte killarna var trevliga. Jag loggade in på deras irc kanal (mycket nörd språk nu) & började snacka med grabbarna.
Jag & Alex klickade direkt & ganska snart så bytte vi msn, där pratade vi om allt & inget. Efter ett tag så började det snackas om att vi skulle träffas. Jag hade hela tiden trott att Alex var singel, men så var inte fallet upplyste en avundsjuk kompis (han var lite småkär i mig med). Jag pratade då med Alex & sa att det inte kunde bli något mer än vänner mellan oss om de inte gjorde slut. Alex var tvungen att fundera ett tag, men bestämde sig för att göra slut.
Tyvärr kunde jag inte lita på honom då & bad då om att få ringa upp detta x. Jag fick nummret & ringde nervöst till min bästa kompis & berättade vad jag skulle göra.
Hahaha, ringde genast upp Jenni & vi tjöt i telefonen. Pinsamaste jag har gjort tyckte jag då, ganska klokt tycker jag nu. Man vet ju inte vem personen på internet är eller om de ljuger om vad de har gjort.
Sagt & gjort så bestämde vi oss för att träffas efter min klassresa till London. Alex skulle ta tåget till Västerås & bo hos en kompis. Han anlände med tåget på söndagen & blev synade i sömmarna av mina föräldrar. Vi satte oss i bilen & höll handen & mina föräldrar skjutsade ut oss till kompisen lägenhet. Det hade redan känts bra på internet men jag blev säker på att han var killen för mig när vi väl träffades. Vi hade en vecka att lära känna varandra innan jag skulle iväg & jobba i Stockholm. Vi umgicks dagarna i ända & hade det mysigt. När vi väl skiljdes åt var det jobbigt, för vi visste att det var två veckor kvar innan vi kunde ses igen & då kändes det som evigheter.
Två veckor senare så åkte jag tåg till Mariestad & jag fick träffa hans familj & kompiar där. Väldigt kul & väldigt jobbigt, blev även rätt så friskt testad av Alex bästa kompisar. Nu i efterhand så fick jag veta att de hade verkligen avskytt den gamla flickvännen & ville helst att Alex skulle vara singel nu när han väl hade vågat göra slut (Alex hatar konflikter).
Efter denna helg så visste vi inte när vi skulle kunna ses igen, då jag skulle jobba klart i Stockholm & sedan skulle jag vidare till Italien. Både jag & Alex var panka, men vi frågade ändå mina föräldrar om Alex inte kunde få komma ner till Italien några dagar. Efter ett tag så gav föräldrarna med sig & det blev bestämt att Alex skulle få komma ner till Italien i tio dagar. Lyckan var gjord & Alex fick slava med att måla huset för att få ihop pengar till Italien.
Den sommaren kommer jag alltid komma ihåg, det var mycket hångel, mys & bad. Dessa dagar kommer jag alltid att komma ihåg!
Men nu hoppar vi vidare. Vi pendlade i två år mellan Västerås & Mariestad, tills att Alex hade gått ur skolan, då flyttade han hit till Västerås & vi hittade en liten tvåa. Det var en ny era i våra liv, vi fick bli sambos. Som för alla par är det en prövning til en början, men jag tyckte att vi anpassade oss till varandra väldigt bra. Förutom att jag var tvungen att lära Alex allt. Han kunde inget om hushållsarbete eller matlagning.
Våren 2009 fick vi veta att vi skulle få barn. Mycket hände, sparplan lades upp. Lägenhet sades upp, lägenhets köp genomfördes, renovering, bröllop & tillsist kom hon. Underbara Caeila, älskade barn. Ni kan läsa mer om år 2009 här.
Det är rätt så roligt att titta tillbaka & se hur vi var då & hur vi är nu. Hur vi har sporrat & uppmuntrat varandra att utvecklas & bli bättre. Vi lär oss av varandra hela tiden & stöttar varandra i vått & torrt. Det är vi mot världen & vi kommer alltid att vara tillsammans.
Så jag älskar dig Alexander!
Våren 2005 spelade jag spelet Counterstrike & "mixade" med några vänner & nya bekanta. En av dessa var Alexander, vi spelade matchen & jag tyckte killarna var trevliga. Jag loggade in på deras irc kanal (mycket nörd språk nu) & började snacka med grabbarna.
Jag & Alex klickade direkt & ganska snart så bytte vi msn, där pratade vi om allt & inget. Efter ett tag så började det snackas om att vi skulle träffas. Jag hade hela tiden trott att Alex var singel, men så var inte fallet upplyste en avundsjuk kompis (han var lite småkär i mig med). Jag pratade då med Alex & sa att det inte kunde bli något mer än vänner mellan oss om de inte gjorde slut. Alex var tvungen att fundera ett tag, men bestämde sig för att göra slut.
Tyvärr kunde jag inte lita på honom då & bad då om att få ringa upp detta x. Jag fick nummret & ringde nervöst till min bästa kompis & berättade vad jag skulle göra.
S: "Ska jag ringa henne?"
J: "Ja"
Vi la på & jag slog nervöst nummret:
X: hallå, det är ....
J: Hejsan, jag skulle vilja veta om du har vart tillsammans med någon som heter Alexander & har ni precis gjort slut?
X: ja, vem är det här?
J: Jag heter Sarah & jag vill inte prata med dig mer.
Klick!
J: "Ja"
Vi la på & jag slog nervöst nummret:
X: hallå, det är ....
J: Hejsan, jag skulle vilja veta om du har vart tillsammans med någon som heter Alexander & har ni precis gjort slut?
X: ja, vem är det här?
J: Jag heter Sarah & jag vill inte prata med dig mer.
Klick!
Hahaha, ringde genast upp Jenni & vi tjöt i telefonen. Pinsamaste jag har gjort tyckte jag då, ganska klokt tycker jag nu. Man vet ju inte vem personen på internet är eller om de ljuger om vad de har gjort.
Sagt & gjort så bestämde vi oss för att träffas efter min klassresa till London. Alex skulle ta tåget till Västerås & bo hos en kompis. Han anlände med tåget på söndagen & blev synade i sömmarna av mina föräldrar. Vi satte oss i bilen & höll handen & mina föräldrar skjutsade ut oss till kompisen lägenhet. Det hade redan känts bra på internet men jag blev säker på att han var killen för mig när vi väl träffades. Vi hade en vecka att lära känna varandra innan jag skulle iväg & jobba i Stockholm. Vi umgicks dagarna i ända & hade det mysigt. När vi väl skiljdes åt var det jobbigt, för vi visste att det var två veckor kvar innan vi kunde ses igen & då kändes det som evigheter.
Två veckor senare så åkte jag tåg till Mariestad & jag fick träffa hans familj & kompiar där. Väldigt kul & väldigt jobbigt, blev även rätt så friskt testad av Alex bästa kompisar. Nu i efterhand så fick jag veta att de hade verkligen avskytt den gamla flickvännen & ville helst att Alex skulle vara singel nu när han väl hade vågat göra slut (Alex hatar konflikter).
Efter denna helg så visste vi inte när vi skulle kunna ses igen, då jag skulle jobba klart i Stockholm & sedan skulle jag vidare till Italien. Både jag & Alex var panka, men vi frågade ändå mina föräldrar om Alex inte kunde få komma ner till Italien några dagar. Efter ett tag så gav föräldrarna med sig & det blev bestämt att Alex skulle få komma ner till Italien i tio dagar. Lyckan var gjord & Alex fick slava med att måla huset för att få ihop pengar till Italien.
Den sommaren kommer jag alltid komma ihåg, det var mycket hångel, mys & bad. Dessa dagar kommer jag alltid att komma ihåg!
Men nu hoppar vi vidare. Vi pendlade i två år mellan Västerås & Mariestad, tills att Alex hade gått ur skolan, då flyttade han hit till Västerås & vi hittade en liten tvåa. Det var en ny era i våra liv, vi fick bli sambos. Som för alla par är det en prövning til en början, men jag tyckte att vi anpassade oss till varandra väldigt bra. Förutom att jag var tvungen att lära Alex allt. Han kunde inget om hushållsarbete eller matlagning.
Våren 2009 fick vi veta att vi skulle få barn. Mycket hände, sparplan lades upp. Lägenhet sades upp, lägenhets köp genomfördes, renovering, bröllop & tillsist kom hon. Underbara Caeila, älskade barn. Ni kan läsa mer om år 2009 här.
Det är rätt så roligt att titta tillbaka & se hur vi var då & hur vi är nu. Hur vi har sporrat & uppmuntrat varandra att utvecklas & bli bättre. Vi lär oss av varandra hela tiden & stöttar varandra i vått & torrt. Det är vi mot världen & vi kommer alltid att vara tillsammans.
Så jag älskar dig Alexander!
Oinspirerad
Lika oinspirerad som vädret, hatar regn! Skulle behöva gå igenom min garderob men det går inte när man har en huligan lös i huset (läs Caeila). Hon är väldigt rörlig & kommer börja krypa vilken dag som helst nu!
Till saken nu är att jag skulle behöva packa ner alla vinterkläder & se till så att alla vinterskor åker ner i källaren. Känns så onödigt att de ska skapa kaos här hemma. Men jag är så oinspirerad just nu, orkar inte ta tag i det. Sitter här & skyller på att det är Caeila som skapar kaos. Men så är det ju inte. Hon skulle ju kunna var med i rummet! Så vad är det då som är problemet?
Jo, det brukar bli en sådan här period när min man går in i sina tenta perioder. Blir för mycket för mig, att ta hand om Caeila, hushåll & ha ork & inspiration. Så i slutet av hans tenta period (två veckor) är även jag helt slut. Det känns som om jag hindrar honom ifrån att bli klar & därför försökerjag inte störa honom. HAr vart ute med min vagn konstant de senaste veckorna & det är inte ofta vi har vart hemma. Det är jobbigt då jag vill vara med honom. Han är ju en del av mig & han ger mig kraft & inspiration. Genom att inte vara med honom så blir jag ofta deppig i slutet av perioden! Imorgon kl 8.00 så är han fri. Sedan har han bara en redovisning kvar & sedan är skolan klar för sommaren! Jag längtar! Imorgon ska vi gå på Robin Hood för att fira att hans projekt är färdigt!
Om tre veckor ska han börja på sitt nya jobb, men det verkar som att han ska börja jobba lite tidigare än väntat. De behövde hans hjälp med ett projekt. Det blir bra, bara han e ledig när han väl kommer hem. Nu är han upptagen hela dagarna från att han stiger upp tills det är läggdags.
Ha ha värsta deppig jag lät över att det regnar en dag? Men det är då allt hinner i kapp, att jag & Alex inte haft tid för varandra på två veckor & att jag har fått sköta om allt. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge & snart är sommarlovet här :D
Ska gå & lägga mig tidigt för att det snabbt ska bli dag! Det känns som att det är min födelsedag imorgon, men istället för att få presenter så får jag tid. Tid med den jag älskar & det är ovärderligt!
Till saken nu är att jag skulle behöva packa ner alla vinterkläder & se till så att alla vinterskor åker ner i källaren. Känns så onödigt att de ska skapa kaos här hemma. Men jag är så oinspirerad just nu, orkar inte ta tag i det. Sitter här & skyller på att det är Caeila som skapar kaos. Men så är det ju inte. Hon skulle ju kunna var med i rummet! Så vad är det då som är problemet?
Jo, det brukar bli en sådan här period när min man går in i sina tenta perioder. Blir för mycket för mig, att ta hand om Caeila, hushåll & ha ork & inspiration. Så i slutet av hans tenta period (två veckor) är även jag helt slut. Det känns som om jag hindrar honom ifrån att bli klar & därför försökerjag inte störa honom. HAr vart ute med min vagn konstant de senaste veckorna & det är inte ofta vi har vart hemma. Det är jobbigt då jag vill vara med honom. Han är ju en del av mig & han ger mig kraft & inspiration. Genom att inte vara med honom så blir jag ofta deppig i slutet av perioden! Imorgon kl 8.00 så är han fri. Sedan har han bara en redovisning kvar & sedan är skolan klar för sommaren! Jag längtar! Imorgon ska vi gå på Robin Hood för att fira att hans projekt är färdigt!
Om tre veckor ska han börja på sitt nya jobb, men det verkar som att han ska börja jobba lite tidigare än väntat. De behövde hans hjälp med ett projekt. Det blir bra, bara han e ledig när han väl kommer hem. Nu är han upptagen hela dagarna från att han stiger upp tills det är läggdags.
Ha ha värsta deppig jag lät över att det regnar en dag? Men det är då allt hinner i kapp, att jag & Alex inte haft tid för varandra på två veckor & att jag har fått sköta om allt. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge & snart är sommarlovet här :D
Ska gå & lägga mig tidigt för att det snabbt ska bli dag! Det känns som att det är min födelsedag imorgon, men istället för att få presenter så får jag tid. Tid med den jag älskar & det är ovärderligt!
Min förlossningsberättelse
Ja gott folk nu skall ni få ta del av min förlossningberättelse. Vi tar det ifrån början.
Jag var sex dagar över tiden när jag började bli desperat, jag var igång hela dagarna för att sätta igång arbetet. Jag målade, städade, rennoverade & hade provat allt som man kunde. Tillslut sa jag & Alex att vi skulle planera in något till helgen, "för om man planerar något så händer det oftast något" sa jag. Vi planerade då att gå ut på kårens halloween fest & jag började hetsjakten efter kostymer till både mig & Alex. Jag skulle gå som vampyr brud & Alex som en zoombie.
På torsdagen den 29 oktober var jag, Alex & Martin iväg för att leta reda på lite accesoarer till våra outfits. Den förmiddagen satte mina värkar igång. Det kändes som en molande mensvärk & vi fortsatte att traska runt på stan. Jag sa till Alex "imorgon kanske du blir pappa" & Alex log sitt fåniga leende. Martin såg mest orolig ut :D
Vi blev senare upphämtade av Anna & vi åkte hem & lagade mat. Kvällen tillbringades med Alex, Alice, Anna, Christian & Martin, vi åt god mat & spelad risk. Varje gång jag fick en värk så fick jag andas lugnt & vi fick pausa spelet. Anna blev helt hispig & frågade om det kanske var dags nu. Efter värken fortsatte vi att spela, vi spelade klart & sedan skulle vi försöka se på en film. Det gick inte så bra för mig. Runt kl 02.00 bestämde jag mig för att försöka sova lite, men det gick inte. Hela natten vankade jag runt, jag gick mellan mikron för att värma på min vetekudde, duschen & köket. Säger bara att tack gode gud att vi inte betalar för varmvattnet. Kl 05.00 fick jag nog & orkade inte hantera smärtan liggandes. Jag kände att jag var tvungen att göra något. Så tokig som jag är började jag att städa, diska & laga frukost. Kl 06.30 ringde jag till mor min & bad henne hämta oss när hon var på väg in till jobbet. Jag väckte sedan Alex & sa till honom att äta lite frukost medans jag packade väskorna. För nu var det snart dags att åka in. Jag trodde dock inte att det var dags ännu, men hoppades på några tabletter så att jag kunde få sova lite.
När mamma väl kom så kändes det som att hon tog snigelvägen till sjukhuset. Det tog säkert 30 minuter pga morgon trafiken & att det var massa vägbyggen på E18. Väl där fick Alex inte komma med in, utan han fick stanna kvar i trappuppgången pga. svininfluensan. Stackars Alex satt där & frös eftersom att det var iskallt pga av ombyggnationer på BB. Väl inne på förlossningen visades jag in i ett undersökningsrum för att de skulle kolla hur jag var öppen samt hur mitt värkarbete gick. Utlåtandet var följande, du är öppen sex centimeter, vi lägger in dig. Bra jobbat. Jag var lite i chock, tänkte att ska det vara så här lätt att föda barn? Trodde att jag skulle vrida mig i smärtor av värkarna? Att jag skulle vara alldeles matt efter det hårda arbetet!
Alex & jag fick ett rum & sköterskan frågade mig om jag ville bada & det ville jag. Jag & Alex spenderade sedan ca 2 timmar i rummet för bad. Tyvärr så avtog mina värkar här & det var inte lika effektivt längre. Fick då dropp för att få igång värkarbetet. De tog även hål på mina hinnor. Allt såg bra ut förutom att det tog sådan jäkla tid. Under hela tiden så hade jag väldigt svårt att få i mig mat, så levde på sötsaker & cocacola. Jag blev även uppmanad att röra på mig, så jag & Alex promenerade i korridorerna. Under denna period sa jag även till min underköterska att "om det är så här att föda barn, kan jag göra det nästa vecka igen"
Efter ca 30 h med värkar & 34 h utan sömn fick jag nog. Jag bad om att få epidural, jag var så trött & ville bara sova. Jag fick vänta i ca två timmar & under denna tiden var smärtan som värst. Den strålade upp i ryggen & jag ville bara skrika rakt ut. Alex hade även gått för att möta upp min mor eftersom att vi hade glömt minneskortet till kameran hemma. Kommer ihåg att jag krävde att Alex skulle komma tillbaka & jag krävde att narkosläkaren skulle komma nu. Tyvärr hade de "tappat" bort mig under skiftbytet & jag fick pga det vänta lite extra på min epidural. Men jag orkade fortfarande att vara trevlig & hälsade snällt på narkosläkaren. Efter att jag hade fått epidural så började jag tillsammans med lustgas ha mina vaken drömmar. Jag började fightas mot terrorister, var jagad av monster & jag var en störtskön riddare som pratade Tyska & Italienska med min undersköterska. Lite sagan om ringen över det hela.
Kommer inte ihåg så mycket av resten av kvällen men en sak hände som stack ut. Sköterskan ber mig att gå på toaletten & jag skutter snabbt upp ur sängen. Det jag inte märker då är att jag inte har känsel i mina ben & ramlar då ihop. Både jag & Alex blir väldigt förvånade av att jag ligger på golvet :D Gjorde inte illa mig eller så.
Detta får mig att klarna till & berättar då för sköterskan att jag har en knöl i bröstet som jag vill kolla upp. Är nog bara jag som kan komma på en sådan sak mitt i förlossningen. Hon lovar att hon ska se till så att en doktor kommer upp & kollar på den.
kl 01.55 den 31 oktober så ska jag börja krysta, Alex stoppar oss då & säger med en ostadig röst. Jag måste äta något, stackarn har inte ätit på ca tio timmar. Han springer iväg till kylen & proppar munnen full med bullar samt dricker en cocacola. Även jag laddar upp med en halv snickers, MUMS. kl 02.42 föds vår dotter, en liten flicka som kommer ut som super girl (handen ovanför huvudet). Lyckan var total & jag var helt utmattad.
Förlossningen var en sådan häftig upplevelse, jag kände mig som en krigarkvinna som kunde göra i pricncip allt. Det var enormt & jag säger det igen, jag kan göra om det nästa vecka. Det är en sådan rush, adrenalinet pumpar & du mår bra. Så ni som ska föda barn, ta det som det kommer, du är byggd för det här. Jag uppmanar alla att föda vanligt, you kan do it!
Jag var sex dagar över tiden när jag började bli desperat, jag var igång hela dagarna för att sätta igång arbetet. Jag målade, städade, rennoverade & hade provat allt som man kunde. Tillslut sa jag & Alex att vi skulle planera in något till helgen, "för om man planerar något så händer det oftast något" sa jag. Vi planerade då att gå ut på kårens halloween fest & jag började hetsjakten efter kostymer till både mig & Alex. Jag skulle gå som vampyr brud & Alex som en zoombie.
På torsdagen den 29 oktober var jag, Alex & Martin iväg för att leta reda på lite accesoarer till våra outfits. Den förmiddagen satte mina värkar igång. Det kändes som en molande mensvärk & vi fortsatte att traska runt på stan. Jag sa till Alex "imorgon kanske du blir pappa" & Alex log sitt fåniga leende. Martin såg mest orolig ut :D
Vi blev senare upphämtade av Anna & vi åkte hem & lagade mat. Kvällen tillbringades med Alex, Alice, Anna, Christian & Martin, vi åt god mat & spelad risk. Varje gång jag fick en värk så fick jag andas lugnt & vi fick pausa spelet. Anna blev helt hispig & frågade om det kanske var dags nu. Efter värken fortsatte vi att spela, vi spelade klart & sedan skulle vi försöka se på en film. Det gick inte så bra för mig. Runt kl 02.00 bestämde jag mig för att försöka sova lite, men det gick inte. Hela natten vankade jag runt, jag gick mellan mikron för att värma på min vetekudde, duschen & köket. Säger bara att tack gode gud att vi inte betalar för varmvattnet. Kl 05.00 fick jag nog & orkade inte hantera smärtan liggandes. Jag kände att jag var tvungen att göra något. Så tokig som jag är började jag att städa, diska & laga frukost. Kl 06.30 ringde jag till mor min & bad henne hämta oss när hon var på väg in till jobbet. Jag väckte sedan Alex & sa till honom att äta lite frukost medans jag packade väskorna. För nu var det snart dags att åka in. Jag trodde dock inte att det var dags ännu, men hoppades på några tabletter så att jag kunde få sova lite.
När mamma väl kom så kändes det som att hon tog snigelvägen till sjukhuset. Det tog säkert 30 minuter pga morgon trafiken & att det var massa vägbyggen på E18. Väl där fick Alex inte komma med in, utan han fick stanna kvar i trappuppgången pga. svininfluensan. Stackars Alex satt där & frös eftersom att det var iskallt pga av ombyggnationer på BB. Väl inne på förlossningen visades jag in i ett undersökningsrum för att de skulle kolla hur jag var öppen samt hur mitt värkarbete gick. Utlåtandet var följande, du är öppen sex centimeter, vi lägger in dig. Bra jobbat. Jag var lite i chock, tänkte att ska det vara så här lätt att föda barn? Trodde att jag skulle vrida mig i smärtor av värkarna? Att jag skulle vara alldeles matt efter det hårda arbetet!
Alex & jag fick ett rum & sköterskan frågade mig om jag ville bada & det ville jag. Jag & Alex spenderade sedan ca 2 timmar i rummet för bad. Tyvärr så avtog mina värkar här & det var inte lika effektivt längre. Fick då dropp för att få igång värkarbetet. De tog även hål på mina hinnor. Allt såg bra ut förutom att det tog sådan jäkla tid. Under hela tiden så hade jag väldigt svårt att få i mig mat, så levde på sötsaker & cocacola. Jag blev även uppmanad att röra på mig, så jag & Alex promenerade i korridorerna. Under denna period sa jag även till min underköterska att "om det är så här att föda barn, kan jag göra det nästa vecka igen"
Efter ca 30 h med värkar & 34 h utan sömn fick jag nog. Jag bad om att få epidural, jag var så trött & ville bara sova. Jag fick vänta i ca två timmar & under denna tiden var smärtan som värst. Den strålade upp i ryggen & jag ville bara skrika rakt ut. Alex hade även gått för att möta upp min mor eftersom att vi hade glömt minneskortet till kameran hemma. Kommer ihåg att jag krävde att Alex skulle komma tillbaka & jag krävde att narkosläkaren skulle komma nu. Tyvärr hade de "tappat" bort mig under skiftbytet & jag fick pga det vänta lite extra på min epidural. Men jag orkade fortfarande att vara trevlig & hälsade snällt på narkosläkaren. Efter att jag hade fått epidural så började jag tillsammans med lustgas ha mina vaken drömmar. Jag började fightas mot terrorister, var jagad av monster & jag var en störtskön riddare som pratade Tyska & Italienska med min undersköterska. Lite sagan om ringen över det hela.
Kommer inte ihåg så mycket av resten av kvällen men en sak hände som stack ut. Sköterskan ber mig att gå på toaletten & jag skutter snabbt upp ur sängen. Det jag inte märker då är att jag inte har känsel i mina ben & ramlar då ihop. Både jag & Alex blir väldigt förvånade av att jag ligger på golvet :D Gjorde inte illa mig eller så.
Detta får mig att klarna till & berättar då för sköterskan att jag har en knöl i bröstet som jag vill kolla upp. Är nog bara jag som kan komma på en sådan sak mitt i förlossningen. Hon lovar att hon ska se till så att en doktor kommer upp & kollar på den.
kl 01.55 den 31 oktober så ska jag börja krysta, Alex stoppar oss då & säger med en ostadig röst. Jag måste äta något, stackarn har inte ätit på ca tio timmar. Han springer iväg till kylen & proppar munnen full med bullar samt dricker en cocacola. Även jag laddar upp med en halv snickers, MUMS. kl 02.42 föds vår dotter, en liten flicka som kommer ut som super girl (handen ovanför huvudet). Lyckan var total & jag var helt utmattad.
Förlossningen var en sådan häftig upplevelse, jag kände mig som en krigarkvinna som kunde göra i pricncip allt. Det var enormt & jag säger det igen, jag kan göra om det nästa vecka. Det är en sådan rush, adrenalinet pumpar & du mår bra. Så ni som ska föda barn, ta det som det kommer, du är byggd för det här. Jag uppmanar alla att föda vanligt, you kan do it!
Caeila är alldeles nykläckt!
Beroende
Är det något som jag är beroende av så är det Nugatti, det är en nötigare verision av Nutella. Finns bara att köpa i Norge & nu har jag bara en burk kvar :(. Äter den verkligen med andakt.
Har ni något sådantdär beroende som ni inte kan klara er utan? Som ni blir helt tokiga efter? Som ni skulle kunna gå flera km eller åka flera mil för att få? Berätta!
Rökande ungdomar
Jag förstår inte mig på ungdomar som röker. Såg en tjej som inte kan ha vart mer än tolv som stod & rökte. Hon gick där nonchalant med sin cigarett & trodde hon var tuff. Men i mina ögon såg det ut som en tjej med dålig självkänsla som trodde att hon fick respekt av sina kompisar genom att röka. I mitt huvud tänkte jag: Fattar hon inte att det stinker & att det är farligt. Jag har även stött på små kids på mitt jobb som har luktat rök.
Tycker att det är hemskt när man inser att elva åringar röker & tror att de är coola. Hade även en annan kund i min ålder som berätta för mig att han hade rökt sedan fyran & verkade tro att han skulle imponera på mig. Att jag skulle tycka det var något märkvärdigt. Något som var värt att skryta om?! Mina egna kompisar som röker, vet att det är dåligt & brukar svära över att det är så jävla dumt. Att man stod där i rökringen i skolan & trodde att man var något.
Som tur är så tror jag att nuförtiden är det mer ovanligt? Eller har jag fel? Får den känslan av att nuförtiden är det tufft att inte röka, att stå emot? Är det någon som vet hur jargongen är i mellanstadie & högstadieskolor går?
Tycker att det är hemskt när man inser att elva åringar röker & tror att de är coola. Hade även en annan kund i min ålder som berätta för mig att han hade rökt sedan fyran & verkade tro att han skulle imponera på mig. Att jag skulle tycka det var något märkvärdigt. Något som var värt att skryta om?! Mina egna kompisar som röker, vet att det är dåligt & brukar svära över att det är så jävla dumt. Att man stod där i rökringen i skolan & trodde att man var något.
Som tur är så tror jag att nuförtiden är det mer ovanligt? Eller har jag fel? Får den känslan av att nuförtiden är det tufft att inte röka, att stå emot? Är det någon som vet hur jargongen är i mellanstadie & högstadieskolor går?
Ny frisyr?
Jag skulle vilja klippa mig & göra något radikalt med mitt hår. Idag är det bara långt & jag försöker spara ut den där lugen som jag ångrade att jag klippte. Vill ju ha långt hår på sommaren men blir så trött på hur det är nu!
Nu skulle jag vilja göra en förändring men känner att jag blir så feg när det väl gäller. När jag var yngre så sa jag ofta "det är ju inge fara, det växer ut", men nu har jag blivit en fegis. Vad tycker ni att jag ska göra? Klippa av det eller toppa&tunna ut? Ska jag kanske färga det? Jag vet inte, blir så stissig! Har ni gått till frisören & blivit riktigt nöjd någon gång? Berätta!
Jag vill kunna gå till frisören med en plan, finns det någon bra "hårhemsida"?
Hjälp mig!
Nu skulle jag vilja göra en förändring men känner att jag blir så feg när det väl gäller. När jag var yngre så sa jag ofta "det är ju inge fara, det växer ut", men nu har jag blivit en fegis. Vad tycker ni att jag ska göra? Klippa av det eller toppa&tunna ut? Ska jag kanske färga det? Jag vet inte, blir så stissig! Har ni gått till frisören & blivit riktigt nöjd någon gång? Berätta!
Jag vill kunna gå till frisören med en plan, finns det någon bra "hårhemsida"?
Hjälp mig!
CSN
Jag & Jenni diskuterade CSN:s upplägg & vi insåg att det var helt skruvat. Om vi fick bestämma hade vi velat att studiemedlet skulle vara utformat så här:
Vad skulle ni vilja ändra på när det gäller det svenska studiemedlet?
- Man skulle få välja hur mycket man ska låna, tex. mellan 1-10000 kr. En ensamstående mamma/pappa skall kunna ge sig själv & sina barn ett drägligt liv. De ska inte behöva stressa sönder sig för att sommaren snart är här. Vi tycker att lånebeloppet skall vara frivilligt & baserat efter behov.
- Vi tyckte även att man ska ha chansen att få låna pengar över sommaren, eftersom att det är svårt att få jobb.
- Vi vill få bort gränsen för hur mycket man får tjäna under studierna. Om detta inte skulle gå, tycker jag att man ska få tjäna mer pengar om man jobbar inom sitt utbildningsområde. Vi tycker även att detta belopp skall baseras på antalet barn man har ex. en student får tjäna 100 000 kr/år skattefritt & en mamma med två barn får tjäna 100 000kr + 20 000kr/barn, alltså 140 000kr.
Vad skulle ni vilja ändra på när det gäller det svenska studiemedlet?
Drömmar
Jag menar de drömmarna som man har om natten. Inatt hade jag en sjukt konstig dröm om mig & min man. Det hela började med att vi var hos min bästa kompis Jenni & hon började stortjuta över ett sms. Jag frågade vad det var frågan om, men istället för att prata med mig sprang hon fram till sin nya bästis. Jag blev sjukt förbannad & gick iväg med Alex. På vägen hem så gick vi förbi en helt ny stadsdel av Västerås & där fanns slussen. Vid slussen stod de där två tjocka kvinnor från Comhemreklamen försökte kidnappa Alex ifrån mig, jag blev skitförbannad & putta ner dem, men de drog med mig i fallet. När jag föll tänkte jag bara på att få upp mobilen ur fickan. Så att den inte skulle bli våt. När jag tog mig upp, så försökte de där två kvinnorna ta tag i mina ben & dra ner mig. Kommer ihåg hur jag tänkte "jag ska klara det" & sparkade med bena så att de föll igen. När jag kom upp hade mina kläder gått sönder & jag såg ut som något taget ur djungelboken. Alex försökte skyla min kropp medans vi rusade hem till vår taklägenhet, Jenni väntade utanför utklädd till en Sailormoon & bad att få prata med mig. Jag totalvägrade & Jenni började då hångla med en gammal skolkompis till oss som var utklädd till Zorro.
Jag menar hur sjuk dröm var nu inte detta? Är det någon som är drömskådare? Vad betyder det? Har ni drömt något kul på det senaste?
Jag menar hur sjuk dröm var nu inte detta? Är det någon som är drömskådare? Vad betyder det? Har ni drömt något kul på det senaste?
Sprallig, blyg, pratig, tyst?
Jag är vad man kallar för en väldigt öppen person. Har väldigt lätt att prata om mig själv & delar gärna med mig av mina egna erfarenheter. Ju mer nervös jag är, desto mer pratar jag. Jag vet att ibland kan det bli lite för mycket & ibland kan jag nog uppfattas som överenergisk. Men det är mitt sätt att hantera min nervositet. Så om någon har känt sig överkörd eller obekväm ber jag om ursäkt.
Men jag gillar när samtalet flyter på & jag hatar tystnad mellan vänner eller i en grupp. Så därför om ingen annan prata så babblar jag på. Tystnad gör mig helt hispig. Det känns som att något är fel & att gruppen inte trivs ihop. Jag är en sådan där människa som ska överanalysera allt & efter ett möte med en ny person blir jag helt till mig. Jag frågar mig själv "jag undrar vad de tyckte om mig? Var jag för på? Pratade jag för mycket? Hur uppfattade de mig" & så där håller jag på. Alex brukar kalla mig nojjig & brukar försöka lugna ner mig. Men sådan är jag!
Hur är ni som personer? Hur reagerar ni på tystnad? Vilka sorters människor trivs ni med? Berätta!
Men jag gillar när samtalet flyter på & jag hatar tystnad mellan vänner eller i en grupp. Så därför om ingen annan prata så babblar jag på. Tystnad gör mig helt hispig. Det känns som att något är fel & att gruppen inte trivs ihop. Jag är en sådan där människa som ska överanalysera allt & efter ett möte med en ny person blir jag helt till mig. Jag frågar mig själv "jag undrar vad de tyckte om mig? Var jag för på? Pratade jag för mycket? Hur uppfattade de mig" & så där håller jag på. Alex brukar kalla mig nojjig & brukar försöka lugna ner mig. Men sådan är jag!
Hur är ni som personer? Hur reagerar ni på tystnad? Vilka sorters människor trivs ni med? Berätta!
Talk to me boy?!
En sak som jag har lärt mig genom mitt förhållande till Alex är att kommunikation är A & O, för att få det att fungera. Kommunicerar man inte, leder det till onödigt många stora bråk. Bråk som sårar extra mycket & bråk som oftast spårar ut. Man säger saker man inte menar & när man väl har sagt något så är det väldigt svårt att ta det tillbaka .
Så fort jag blir sur eller reagerar negativt på något som Alex gör, säger jag till. Det är bara att berätta hur man känner på ett bra sätt & sätta sig ner för att diskutera detta. Detta brukar fungera väldigt bra & då kan jag släppa den saken. Det är ingen idè att hålla det inne för då ligger det bara där & pyr tills den dagen som man har sitt stora gräl. Stora gräl kan också vara bra men håll inte inne dina känslor, utan stå för dem.
De par som jag känner som har gjort slut, har oftast gjort det för att de inte har vart ärliga mot varandra. Om du är osäker på något, ta upp det med din partner istället för att hålla det inne, har han/hon gjort dig upprörd berätta om det.
Säg vad du tycker & tänker, lev livet. Ingen mår bra av att ha en fasad uppe för den man tycker om. Då går bara åt helvete till slut. Hur gör ni i era förhållande? Känner ni att ni är i den situationen som jag beskriver eller är ni som jag & tar det direkt? Berätta!
Så fort jag blir sur eller reagerar negativt på något som Alex gör, säger jag till. Det är bara att berätta hur man känner på ett bra sätt & sätta sig ner för att diskutera detta. Detta brukar fungera väldigt bra & då kan jag släppa den saken. Det är ingen idè att hålla det inne för då ligger det bara där & pyr tills den dagen som man har sitt stora gräl. Stora gräl kan också vara bra men håll inte inne dina känslor, utan stå för dem.
De par som jag känner som har gjort slut, har oftast gjort det för att de inte har vart ärliga mot varandra. Om du är osäker på något, ta upp det med din partner istället för att hålla det inne, har han/hon gjort dig upprörd berätta om det.
Säg vad du tycker & tänker, lev livet. Ingen mår bra av att ha en fasad uppe för den man tycker om. Då går bara åt helvete till slut. Hur gör ni i era förhållande? Känner ni att ni är i den situationen som jag beskriver eller är ni som jag & tar det direkt? Berätta!
Gott&Blandat
En sak som ni kanske inte visste om mig är att jag har tre hemland. Landet nummer ett är Sverige tätt följt av Italien & Tyskland. Min mor kommer ifrån Italien & flyttade till Sverige med pappa när hon var 21 år & min far är tysk men har bott i Sverige hela sitt liv.
Varje sommar så har jag spenderat 4-5 veckor av mitt liv i Italien med genomresa i Tyskland. Vi packade alltid bilen efter midsommar & drog iväg mot landet i södet. Det var ett äventyr men även en väldigt lång resa.
Vi stannade alltid i norra Tyskland & bodde där på bondgården som ägdes av min gammelmoster Beate & henne man Hanni. Där fick vi åka traktor, jaga vildkattungar, mjölka kossorna, leka herren på täppan på hösköllen, mysa med kalvarna, hämta kossorna, bus med hundarna & dricka färsk mjölk till frukost. Det var alltid kul att komma dit & vi sa oftast när vi kände stanken "mamma det luktar parfym". För nu visste vi att den ljuva tiden var här. Den tiden då vi skulle få leka fritt & vara fria. På bondgården kunde vi göra vad vi ville & det var vi som var kungar.
Efter det tog vi oss till södra Tyskland för att sedan åka vidare till min mormor som bodde i Verona. I Verona var det inte lika kul som på bondgården. Där bodde vi i min mormors varma lägenhet & träffade min moster. Men min mormor dog när jag var 11 år & efter det började tiden på campingen vid gardasjön. Där bodde vi till en början i tält & dagarna spenderades med att bada, leka, äta god mat, läsa böcker & kortleken användes flitigt.
Jag kommer ihåg dessa resor med glädje, det var jag & mina syskon som kivades i baksätet medans mamma & pappa fick försöka att lugna ner oss där bak. Det lektes i bilen det var kotävlingen, bilmärkstävlingen eller hitta på namn på en viss bokstav. Det var Schnitzel, kisspauser, pasta , bad, glass osv.
Allt eftersom åren har gått så byttes tält ut mot husvagn & vi återvände till samma ställe & lärde känna säsongarna samt de som var regelbundna gästerna på Campingen i Italien. Vi är tyskar, svenskar, italienare, skottar, danskar, belgare & nederländare. Vi har nu vår andra familj på campingen & vi blir alltid välkomnade ner med en stor fest.
I mitt liv har jag nästan spenderat varje sommar i Italien. Även i år ska vi dit & Caeila ska få uppleva landet för första gången i sitt liv. Den 24 juni bär det av, min mamma & pappa hakar på husvagnen bakom passaten & kommer ha mig, Alex & Caeila med sig där bak.
Jag längtar verkligen tillbaka & snart är tiden inne. Så en månad om året utvandrar jag från mitt ena hemland till mina andra två.
Lite bilder från mina hemland.
Jag & Alice har fångat en vildkatt på bondgården i Tyskland
Jag & Alex med Caeila i magen vid Gardasjön sommaren 09
Gardasjön:
Varje sommar så har jag spenderat 4-5 veckor av mitt liv i Italien med genomresa i Tyskland. Vi packade alltid bilen efter midsommar & drog iväg mot landet i södet. Det var ett äventyr men även en väldigt lång resa.
Vi stannade alltid i norra Tyskland & bodde där på bondgården som ägdes av min gammelmoster Beate & henne man Hanni. Där fick vi åka traktor, jaga vildkattungar, mjölka kossorna, leka herren på täppan på hösköllen, mysa med kalvarna, hämta kossorna, bus med hundarna & dricka färsk mjölk till frukost. Det var alltid kul att komma dit & vi sa oftast när vi kände stanken "mamma det luktar parfym". För nu visste vi att den ljuva tiden var här. Den tiden då vi skulle få leka fritt & vara fria. På bondgården kunde vi göra vad vi ville & det var vi som var kungar.
Efter det tog vi oss till södra Tyskland för att sedan åka vidare till min mormor som bodde i Verona. I Verona var det inte lika kul som på bondgården. Där bodde vi i min mormors varma lägenhet & träffade min moster. Men min mormor dog när jag var 11 år & efter det började tiden på campingen vid gardasjön. Där bodde vi till en början i tält & dagarna spenderades med att bada, leka, äta god mat, läsa böcker & kortleken användes flitigt.
Jag kommer ihåg dessa resor med glädje, det var jag & mina syskon som kivades i baksätet medans mamma & pappa fick försöka att lugna ner oss där bak. Det lektes i bilen det var kotävlingen, bilmärkstävlingen eller hitta på namn på en viss bokstav. Det var Schnitzel, kisspauser, pasta , bad, glass osv.
Allt eftersom åren har gått så byttes tält ut mot husvagn & vi återvände till samma ställe & lärde känna säsongarna samt de som var regelbundna gästerna på Campingen i Italien. Vi är tyskar, svenskar, italienare, skottar, danskar, belgare & nederländare. Vi har nu vår andra familj på campingen & vi blir alltid välkomnade ner med en stor fest.
I mitt liv har jag nästan spenderat varje sommar i Italien. Även i år ska vi dit & Caeila ska få uppleva landet för första gången i sitt liv. Den 24 juni bär det av, min mamma & pappa hakar på husvagnen bakom passaten & kommer ha mig, Alex & Caeila med sig där bak.
Jag längtar verkligen tillbaka & snart är tiden inne. Så en månad om året utvandrar jag från mitt ena hemland till mina andra två.
Lite bilder från mina hemland.
Jag & Alice har fångat en vildkatt på bondgården i Tyskland
Jag & Alex med Caeila i magen vid Gardasjön sommaren 09
Gardasjön:
"Hon ville ju inte lyda"
Denna dokumentär handlar om hur barnagg verkar har blivit mer & mer accepterat i Sverige, trots att det är olagligt enligt lagen. Hur mobben har reagerat på dessa brott & hur de förskönar det som inträffat. Dokumentären har blivit så omtalad i många forumtrådar & bloggar som jag läser, så jag kände att jag var tvungen att titta på den. Det är med en klump i magen & en illamående känsla som jag trycker på play.
Dokumentären är väldigt lärorik & jag känner att jag skäms för att kallas vuxen. Det känns som att jag borde ha vart där & skyddat dessa barn. Istället så läste jag löpsedlarna & tänkte att det är förjävligt. Jag kunde diskutera det med mina föräldrar, kompisar & Alex men jag agerade aldrig. Men nu när jag själv har barn så reagerar jag väldigt starkt.
Här är en del av innerhållet:
Ett av brotten är hur Ronald Fast säger till en pojke som cyklar på uteserveringen vid folketshus att han inte får cykla där. Pojken cyklar då iväg, men Ronald springer då ifatt pojken & slår honom ett flertal gånger:
Ronald Fast om hans skyldighet:"jag tycker väll som så, att även om jag har slagit till han så är det han som är skyldig till att jag har slagit till han, det är inte mitt fel"
Åklagare frågar i rättsalen: "Har du någon uppfattning om det var hårda eller starka slag"
Ronald Fast svarar: "Det är svårt att säga, jag är ju ganska stark så det var nog inte lösa slag"
Reoorten berättar om vad som hände & vad den stödjande mobben tycker om det: "Gärningsmannan hävdar också att pojken tidigare på dagen hade cyklat på en minigolf bana & kallat honom gubbjävel & det verkar rättfärdiga våldet, enligt demonstranterna på torget "
Pojkens vädjan avslås: "Barn under 15 år brukar få slipp att närvara vid förhör, det fick inte denna 12 åring, han bad även om att slippa ha åhörare närvarande när han skulle förhöras. Det gick inte tingsrätten med på."
Ronald Fast dömdes till ringa misshandel & skulle då betala 100 dagsböter som summerades till 6500 kr. Detta skrevs sedan ner till 3500 kr på grund av att han blev provocerad av ordet "gubbjävel". I slutet av denna del så skryter Ronald om hur han har fått bistånd via brev & hur någon hade stannat honom när han cyklar & gett honom pengar.
Tycker att det är läskigt att höra att all form av misshandel på barn räknas oftast som "ringa misshandel", även fast de som utfört handlingen har använt sig av olika tillhyggen.
Dokumentären tar även upp flera fall av hur lärare hanterar studenter & hur de blir slagna:
En lärare slår en elev med öppen handflata & detta döms sedan till ringa misshandel av tingsrätten. Detta ger lägsta möjliga dagsböter. Men när man vänder på steken & en elev slår till en lärare med öppen handflata bedöms det till misshandel av normalgraden. Domstolen ser allvarligt på gärningen & funderar till & med på fängelse som följd. Men eftersom pojken är 16 år som utför detta dåd, blir det ungdomstjänst istället för fängelse.
Jag tycker att detta känns som att dessa förmildrande omständigheter är befogat då de är den gamla skolan som dömmer i dessa mål. Domare är oftast i den äldre generationen, som har vart med när barnaaga fortfarande var tillåtet. Det känns som att den äldre generationen förskönar detta till att det skulle vara något bra att använda sig av våld i uppfostran. Det känns som att det anser att barn inte är människor utan något som man måste behärska. De verkar som att de lever efter mantran "det var bättre förr" (menar de flesta & inte alls alla).
En annan sak som jag reagerar på är att de flesta domstolar skriver ner brottet eftersom att det har skett viss "provokation". I lagboken står det att det skall skrivas ner om det handlar om "grov provokation". Tomas Bodström förtydligar vad detta kan handla om. Ett exempel som han tar upp är: om en annan man har sexuellt uttnytjat hans dotter & han klipper till honom så anses det som "provokation". Dock så anser domstolar runt om i landet att man kan skriva ner ett brott bara genom att offret har kallat den åtalade vid namn, såsom "gubbjävel" eller "idiot". Det känns som att de vuxna skriver sina egna lagar om vad som är rätt & fel.
Jag tycker att det är väldigt konstigt att dessa människor av makt är så snabba på att försvara den vuxne & beskylla barnen. Att en provokation som att säga "gubbjävel" skall rättfärdiga ett slag. Så om någon kallar mitt barn "ungjävel" skall detta berättiga mig att slå personen ifråga?
Känner att jag blir ledsen & rent utsagt förbannad, nästa gång som jag får höra om något liknande skall jag stå längst fram & protestera mot den åtalade. Jag tänker aldrig rättfärdiga någon form av slag mot barn, lika lite som jag rättfärdigar någon form av misshandel av någon individ. Jag säger bara SKÄMS på er! Ni som har suttit vid dessa rättegångar & visat förståelse mot de åtalade, är lika skyldiga som den åtalade. Ni gör mig illamående.
Förövrigt har barnagg varit förbjudet i Sverige sedan 1979. Vi lever nu på 2010-talet & tycker att 31 år borde ha gjort sitt. Avslutar detta inlägg med en del av slutcitatet i filmen.
"Förr fick man slå barn & inte bara barn, länge fick en man också aga sin fru, en bonde fick spöa pigor & drängar. Barnen är bara den sista i en rad grupper som har föredats från våld"
Klicka på bilden för att komma till dokumentären.
Dokumentären är väldigt lärorik & jag känner att jag skäms för att kallas vuxen. Det känns som att jag borde ha vart där & skyddat dessa barn. Istället så läste jag löpsedlarna & tänkte att det är förjävligt. Jag kunde diskutera det med mina föräldrar, kompisar & Alex men jag agerade aldrig. Men nu när jag själv har barn så reagerar jag väldigt starkt.
Här är en del av innerhållet:
Ett av brotten är hur Ronald Fast säger till en pojke som cyklar på uteserveringen vid folketshus att han inte får cykla där. Pojken cyklar då iväg, men Ronald springer då ifatt pojken & slår honom ett flertal gånger:
Ronald Fast om hans skyldighet:"jag tycker väll som så, att även om jag har slagit till han så är det han som är skyldig till att jag har slagit till han, det är inte mitt fel"
Åklagare frågar i rättsalen: "Har du någon uppfattning om det var hårda eller starka slag"
Ronald Fast svarar: "Det är svårt att säga, jag är ju ganska stark så det var nog inte lösa slag"
Reoorten berättar om vad som hände & vad den stödjande mobben tycker om det: "Gärningsmannan hävdar också att pojken tidigare på dagen hade cyklat på en minigolf bana & kallat honom gubbjävel & det verkar rättfärdiga våldet, enligt demonstranterna på torget "
Pojkens vädjan avslås: "Barn under 15 år brukar få slipp att närvara vid förhör, det fick inte denna 12 åring, han bad även om att slippa ha åhörare närvarande när han skulle förhöras. Det gick inte tingsrätten med på."
Ronald Fast dömdes till ringa misshandel & skulle då betala 100 dagsböter som summerades till 6500 kr. Detta skrevs sedan ner till 3500 kr på grund av att han blev provocerad av ordet "gubbjävel". I slutet av denna del så skryter Ronald om hur han har fått bistånd via brev & hur någon hade stannat honom när han cyklar & gett honom pengar.
Tycker att det är läskigt att höra att all form av misshandel på barn räknas oftast som "ringa misshandel", även fast de som utfört handlingen har använt sig av olika tillhyggen.
Dokumentären tar även upp flera fall av hur lärare hanterar studenter & hur de blir slagna:
En lärare slår en elev med öppen handflata & detta döms sedan till ringa misshandel av tingsrätten. Detta ger lägsta möjliga dagsböter. Men när man vänder på steken & en elev slår till en lärare med öppen handflata bedöms det till misshandel av normalgraden. Domstolen ser allvarligt på gärningen & funderar till & med på fängelse som följd. Men eftersom pojken är 16 år som utför detta dåd, blir det ungdomstjänst istället för fängelse.
Jag tycker att detta känns som att dessa förmildrande omständigheter är befogat då de är den gamla skolan som dömmer i dessa mål. Domare är oftast i den äldre generationen, som har vart med när barnaaga fortfarande var tillåtet. Det känns som att den äldre generationen förskönar detta till att det skulle vara något bra att använda sig av våld i uppfostran. Det känns som att det anser att barn inte är människor utan något som man måste behärska. De verkar som att de lever efter mantran "det var bättre förr" (menar de flesta & inte alls alla).
En annan sak som jag reagerar på är att de flesta domstolar skriver ner brottet eftersom att det har skett viss "provokation". I lagboken står det att det skall skrivas ner om det handlar om "grov provokation". Tomas Bodström förtydligar vad detta kan handla om. Ett exempel som han tar upp är: om en annan man har sexuellt uttnytjat hans dotter & han klipper till honom så anses det som "provokation". Dock så anser domstolar runt om i landet att man kan skriva ner ett brott bara genom att offret har kallat den åtalade vid namn, såsom "gubbjävel" eller "idiot". Det känns som att de vuxna skriver sina egna lagar om vad som är rätt & fel.
Jag tycker att det är väldigt konstigt att dessa människor av makt är så snabba på att försvara den vuxne & beskylla barnen. Att en provokation som att säga "gubbjävel" skall rättfärdiga ett slag. Så om någon kallar mitt barn "ungjävel" skall detta berättiga mig att slå personen ifråga?
Känner att jag blir ledsen & rent utsagt förbannad, nästa gång som jag får höra om något liknande skall jag stå längst fram & protestera mot den åtalade. Jag tänker aldrig rättfärdiga någon form av slag mot barn, lika lite som jag rättfärdigar någon form av misshandel av någon individ. Jag säger bara SKÄMS på er! Ni som har suttit vid dessa rättegångar & visat förståelse mot de åtalade, är lika skyldiga som den åtalade. Ni gör mig illamående.
Förövrigt har barnagg varit förbjudet i Sverige sedan 1979. Vi lever nu på 2010-talet & tycker att 31 år borde ha gjort sitt. Avslutar detta inlägg med en del av slutcitatet i filmen.
"Förr fick man slå barn & inte bara barn, länge fick en man också aga sin fru, en bonde fick spöa pigor & drängar. Barnen är bara den sista i en rad grupper som har föredats från våld"
Klicka på bilden för att komma till dokumentären.
Provrörskött
Sitter & läser aftonbladet & reagerar på löpsedeln "Provrörskött i disk inom 20 år". Nyfikenheten tar över & jag klickar på rubriken.
"– Den absolut största fördelen i dag är att det är miljövänligt, utsläppen minskar och klimatet gynnas, säger Julie Gold, universitetslektor i biologisk fysik på Chalmers tekniska högskola i Göteborg"
Känner att jag blir optimistisk direkt när jag läser de raderna, jag menar, jag är ju trots allt en miljökämpe. Äcklas inte över tanken & jag tänker att det låter ganska vettigt. Jag slipper se de stackars grisarna som behöver trängas i sina boxar eller den söta kalven som måste sätta livet till för en kalvstek.
Jag slipper tänka på att jag genom att äta kött påverkar klimatet i vår värld.
Vad tycker ni? Läs hela artikeln här.
"– Den absolut största fördelen i dag är att det är miljövänligt, utsläppen minskar och klimatet gynnas, säger Julie Gold, universitetslektor i biologisk fysik på Chalmers tekniska högskola i Göteborg"
Känner att jag blir optimistisk direkt när jag läser de raderna, jag menar, jag är ju trots allt en miljökämpe. Äcklas inte över tanken & jag tänker att det låter ganska vettigt. Jag slipper se de stackars grisarna som behöver trängas i sina boxar eller den söta kalven som måste sätta livet till för en kalvstek.
Jag slipper tänka på att jag genom att äta kött påverkar klimatet i vår värld.
Vad tycker ni? Läs hela artikeln här.
Äldre ska få bo ihop!!
Hur sjutton tänker kommuner, regering & landsting när de inte sätter äldre äkta par i samma vårdbostad. De får bli särbos istället för att få bo ihop. Läste en artikel om Arne & Gunnel, dessa ord etsades fast i mitt hjärta:
"Hennes ögon fylls med tårar. – Jag vill inte vara utan min Arne."
Tror någon att det äldre mår bra av detta? Det sak vara lika självklart för dem att få bo ihop, som det är för oss att få bo ihop med våra sambos/make/maka. Gunnel & Arne fick inte bo ihop då Arne inte behövde vård. Dock så är han nu 94 år & ska också in på vårdhem.
"Men kommunen nekar paret möjligheten att bo tillsammans."
Hur kan det vara så svårt för byråkratin att tillåta dem att bo i samma lägenhet, att ha varandra nära.
"– Gunnel brukar gråta när jag går hem ensam från boendet. Efter 63 fina år tillsammans svider det i mitt hjärta, säger Arne."
Tycker att det är kränkande, elak & underligt att något sådant här är accepterat i Sverige. Nu lovar flera partier att detta skall åtgärdas. Men att det har tagit så lång tid att komma till detta tycker jag är oacceptabelt! Läs artikeln om Gunnel & Arne här.
"Hennes ögon fylls med tårar. – Jag vill inte vara utan min Arne."
Tror någon att det äldre mår bra av detta? Det sak vara lika självklart för dem att få bo ihop, som det är för oss att få bo ihop med våra sambos/make/maka. Gunnel & Arne fick inte bo ihop då Arne inte behövde vård. Dock så är han nu 94 år & ska också in på vårdhem.
"Men kommunen nekar paret möjligheten att bo tillsammans."
Hur kan det vara så svårt för byråkratin att tillåta dem att bo i samma lägenhet, att ha varandra nära.
"– Gunnel brukar gråta när jag går hem ensam från boendet. Efter 63 fina år tillsammans svider det i mitt hjärta, säger Arne."
Tycker att det är kränkande, elak & underligt att något sådant här är accepterat i Sverige. Nu lovar flera partier att detta skall åtgärdas. Men att det har tagit så lång tid att komma till detta tycker jag är oacceptabelt! Läs artikeln om Gunnel & Arne här.
Det där jäkla påskgodiset
Är det någon som tycker om dragèägg, chokladägg & skumkaniner? Inte jag iallfall, ÄCKLIGT säger jag bara. Jag kommer ihåg när jag var liten hur besviken jag blev, när det inte var gott godis i påskäggen! Sådan känsla får jag än idag, man måste le & vara artig men inombords spyr jag !
Så nu har jag ca 0,5 kg godis över här hemma, så om någon vill ha det så varsegod & kom hit & hämta det!
Här kommer en bild på de äckliga äggen!
Så nu har jag ca 0,5 kg godis över här hemma, så om någon vill ha det så varsegod & kom hit & hämta det!
Här kommer en bild på de äckliga äggen!
Betala skatt på sin blogg?
Den svenska bloggeliten får ju somsagt gåvor & betalt för att skriva om dessa. Detta räknas som tjänster & sakerna är värda flera tusen kronor. Så nu vill skattevereket se till att de får betala skatt på dessa gåvor/tjänster! Skatten skall baseras på marknadsvärdet för varan, de skriver inte hur mycket skatt men jag antar att det borde vara ca 33%. Tycker ni att detta är rätt eller fel?
Läs artiklen här.
Läs artiklen här.
Om du fick träffa vem som helst?
Lyssnade på Saman på P3 igår & han intervjuade någon språkvetare. En av intervju frågorna var vem skulle du vilja träffa död eller levande? Jag frågade ganska snabbt Alex vem skulle du vilja träffa? Han svara snabbt Julius Cesar eller Jesus. Jag frågade varför just Jesus & han svarade att "han ville veta vad som verkligen hände"! Vi diskuterade även detta runt matbordet i Hallstahammar & namn som kom fram var Columbus, Adolf Hitler, Albert Einstein, Shakespears, Mao. Vilka skulle ni vilja träffa?
Tycker Saman har en riktigt bra show & vi brukar lyssna på honom när vi är påväg till den traditionella söndagsmiddag hos mina föräldrar.
Lite bilder på våra förslag:
Tycker Saman har en riktigt bra show & vi brukar lyssna på honom när vi är påväg till den traditionella söndagsmiddag hos mina föräldrar.
Lite bilder på våra förslag:
Spelet Rape Lane
Såg ett inslag på aftonbladets hemsida om ett nytt dataspel som är gjort i Japan, spelet går ut på att våldta kvinnor eller ofreda dem på något sätt. I spelet kan man välja om man ska våldta dem, taffsa eller tränga in kvinnan i ett hörn för en gruppvåldtäkt. Hur fan är människor funtade? Varför väljer ett bolag att ens ge ut ett sådant här spel. Helt absurt, jag blir både ledsen, förbannad & upprörd. Detta visar hur långt vi har kommit i Sverige & hur långt efter de är i Asien när det gäller jämställdheten. Om ni vill se inslaget så klicka här.
Tankar kring:Flickan som lekte med elden del 1
Stieg Larsson filmerna är för bra, jag är en sådan där tjej som inte klarar av spänning. Jag går fram & tillbaka från Tv:n, när det blir för läskigt går jag & diskar eller städar. Så idag skulle vi se på Flickan som lekte med elden del 1 på svt. Tycker att dessa filmer är väldigt bra men väldigt hemska. Jag mår illa när man får se hur Lisbeth Sallanders uppväxt var. Första filmen fick mig att gråta (ja jag är en känslig person) & jag kommer nog aldrig vilja se om den igen. Men jag är en sådan person om jag har sett A måste jag se resten.
Vad är det då som får mig att reagera så här, så att varje gång som det blev våldsamt eller otäcka scener gick jag & Caeila iväg & gosade. Jag gillar egentligen inte att titta på thrillers & speciellt inte svenska. Eftersom att det blir för "verkligt". Detta pga. att det är mitt eget språk & mitt eget land. Det känns som att varje granne kan vara en mördare/våldtäktsman eller något annat vidrigt. Att varje stad har sina seriemördare & att varje gathörn är en farlig plats. Jag har väldigt svårt att skilja verkligeheten från vad som är fiction. Jag menar bara man öppnar Aftonbladet/DNs hemsida så hittar man artiklar om våldsbrott & grov misshandel. Min fantasi spinner ofta loss & jag undrar vad som egentligen görs bakom stängda dörrar!
Tycker också att dagens del var väldigt passande då den föredetta polischefen Göran Lindberg är just nu misstänkt för koppleri samt flera fall av våldtäkt. Det händer så mycket hemskheter som vi aldrig kan föreställa oss. Hur kan en sådan man komma till toppen? De är sjukt bra på att manipulera folk & de hittar nog sina "kompisar" ganska lätt.
Kände att jag inte ska gräva ner mig i detta mer, men hur reagerade ni på filmerna av Stieg Larrson? Är ni som jag & kan inte skaka av er den olustiga känslan efter en sådan film eller kan ni se sådana & glömma bort det sedan. Detta avsnitt kommer nog hålla mig vaken inatt.
Tycker för övrigt att Naomi Rapace gör Lisbeth grymt bra!
Ha en fortsatt trevlig kväll!
Kände att jag inte ska gräva ner mig i detta mer, men hur reagerade ni på filmerna av Stieg Larrson? Är ni som jag & kan inte skaka av er den olustiga känslan efter en sådan film eller kan ni se sådana & glömma bort det sedan. Detta avsnitt kommer nog hålla mig vaken inatt.
Tycker för övrigt att Naomi Rapace gör Lisbeth grymt bra!
Ha en fortsatt trevlig kväll!
Har vi en smutsig & äcklig lägenhetstomte?
Varje dag, varje morgon när jag vaknar ser lägenheten ut som ett bombnedslag. Jag funderar alltid på hur detta kan komma sig? Den uppfattades inte som stökig i mörkrets trygga famn.
Så jag har börjat fundera lite, vi kanske har en inneboende, en lägenhetstomte? Denna inneboende lämnar disk efter sig, leksaker samt en massa annat strunt. Jag tycker att en sådan tomte borde vara tacksam över att jag inte har sparkat ut honom & han borde städa undan efter sig :D Men eftersom denna tomte är så himla ohyffsad får väll jag ta tag i promblemet.
Glad Påsk!
