Sprallig, blyg, pratig, tyst?
Men jag gillar när samtalet flyter på & jag hatar tystnad mellan vänner eller i en grupp. Så därför om ingen annan prata så babblar jag på. Tystnad gör mig helt hispig. Det känns som att något är fel & att gruppen inte trivs ihop. Jag är en sådan där människa som ska överanalysera allt & efter ett möte med en ny person blir jag helt till mig. Jag frågar mig själv "jag undrar vad de tyckte om mig? Var jag för på? Pratade jag för mycket? Hur uppfattade de mig" & så där håller jag på. Alex brukar kalla mig nojjig & brukar försöka lugna ner mig. Men sådan är jag!
Hur är ni som personer? Hur reagerar ni på tystnad? Vilka sorters människor trivs ni med? Berätta!
wow, jag är precis likadan! trodde jag var den enda som blev/var så. jag brukar också analysera mycket jag sagt och tänka, kanske jag skulle sagt så istället? varför sa jag så egentligen? osv.
Jag är också en blabbermaja, med vissa människor jag känner bra är jag bekväm med tystnad, typ Peter och mina riktigt nära vänner, annars vill jag ha igång ett samtal och berättar gärna saker om mig själv för att få folk att trivas och känns sig med. Är det därför du och jag låter så mycket på våra bebbedejter? :)
mer bilder, mindre tjöt! :D
Tror du inte att de e typiskt kvinnligt att behöva prata och analysera allt?
Tycker också att hellre att de snackas förmycket å att man bjuder på sig själv än att det blir tyst å jobbigt.
Jag är väldigt lugn, jag gillar inte att prata alltför mycket utan är en sån som iaktar. Trivs bra med tystad.
Jag trivs med människor som inte tar sig själva på så stort allvar och som har humor. Gärna cyniska och ironiska människor.
