sarahpaskota

Kan knappt förstå att Caeila är vår "människa", det är ju jag som har skapat henne i min mage i ca nio månader, det är ju jag som har fött fram henne & det är ju vi som kommer forma henne till den människa som hon kommer att bli. Är det inte sjukt?  Att för ca sex månader var hon så liten & hjälplös. Hon var ju knappt kontaktbar & var så beroende av mamma & pappa. Nu börjar hon fara på egna äventyr & hon kan"ta sig fram" i sin egen takt. Hon tittar & registrerar allt vi gör. Jag försöker visa henne hur mycket jag tycker om henne & hennes pappa, jag försöker sprida kärlek i vårt hem. För jag tror att hon förstår allt med de där kloka blåa ögonen.

Jo, för ögonen är blåa än så länge & börjar gå över mot det gröna hållet. Undrar om det kommer förbli så. Detta har hon i såfall i från sin gammel farfar. Som också har gröna ögon.

Idag händer det inte så mycket, ska se ifall pappa kommer ikväll & färdigställer bokhyllan. Så att jag kan börja spackla för att sedan måla! Ska bli skönt när den är klar, så att denna provisoriska lösningen i vardagsrummet kan försvinna! Ikväll är det styrelsemöte med föreningen. Bjuder på en bild när Caeila äter gröt.

Uppdaterar lite senare idag! Nu ska jag äta nystekta pannkakor (Alex verk). Ha en fortsatt trevlig dag!