Kyliga kyrkor
Jag måste ärligt säga att jag har aldrig kännt mig bekväm i kyrkor. Stora kyrkor utformade av sten med mörka statyer, utkarvningar & målningar.
Jag tror att detta bottnar i min barndom, min familj var då katoliker & vi var ofta i kyrkan. I kyrkan fick man aldriga vara sprallig, man skulle sitta tyst på de hårda träbänkarna & skratta var inte att tala om. De stora stenfigurerna kollade på en med sina kalla ögon, fantasin skenade när man kollade på målningarna & utkarvningarna var oftast hemska. Man kände sig väldigt liten & osäker.
Jag & min bror gick även på kyrkans barngrupp & jag kommer ihåg hur en tant alltid läste något kapitel ur bibeln. Under bibelläsningen så fick vi kakor om vi var snälla & satt tysta. Vilket jag oftast gjorde, men min bror däremot var ett riktigt busfrö & om han inte satt tyst så nöp tanten honom. Jag kommer ihåg att jag tyckte detta var fel, men vågade inte säga till. Jag kommer ihåg att jag skämdes för detta & jag ville beskydda min bror. När mina föräldrar vär uppdagade detta, gick vi ur den katolska kyrkan.
Idag är jag medlem i den svenska kyrkan, jag är konfirmerad där & denna tid var underbar. Jag har genom svenska kyrkan fått tillbaka modet att vistas i kyrkor. Men än idag, när jag går in i en stenkyrka, blir jag helt stissig & vill helst inte vara där!
Vad förknipparn ni stora stenkyrkor med? Är det glädje? Sorg? eller ett lugn? berätta!
Jag tror att detta bottnar i min barndom, min familj var då katoliker & vi var ofta i kyrkan. I kyrkan fick man aldriga vara sprallig, man skulle sitta tyst på de hårda träbänkarna & skratta var inte att tala om. De stora stenfigurerna kollade på en med sina kalla ögon, fantasin skenade när man kollade på målningarna & utkarvningarna var oftast hemska. Man kände sig väldigt liten & osäker.
Jag & min bror gick även på kyrkans barngrupp & jag kommer ihåg hur en tant alltid läste något kapitel ur bibeln. Under bibelläsningen så fick vi kakor om vi var snälla & satt tysta. Vilket jag oftast gjorde, men min bror däremot var ett riktigt busfrö & om han inte satt tyst så nöp tanten honom. Jag kommer ihåg att jag tyckte detta var fel, men vågade inte säga till. Jag kommer ihåg att jag skämdes för detta & jag ville beskydda min bror. När mina föräldrar vär uppdagade detta, gick vi ur den katolska kyrkan.
Idag är jag medlem i den svenska kyrkan, jag är konfirmerad där & denna tid var underbar. Jag har genom svenska kyrkan fått tillbaka modet att vistas i kyrkor. Men än idag, när jag går in i en stenkyrka, blir jag helt stissig & vill helst inte vara där!
Vad förknipparn ni stora stenkyrkor med? Är det glädje? Sorg? eller ett lugn? berätta!
Kommentarer
Postat av: Sarah
Just stenkyrkor vet jag inte men jag avskyt kyrkor överlag. Har gått ur svenska kyrkan och kommer helst aldrig sätta min fot i en kyrka om jag verkligen inte måste.
Postat av: Lancia
"Min familj var då katoliker" skriver du. Är dom det inte länge? Om inte, varför isf?
På tal om katoliker, och att du/ni själv varit troende, vad är din syn på alla dessa pedofilpräster och den katolska kyrkans sätt att skydda dessa? Du kanske har skrivit om det tidigare, det har jag isf missat. :(
Trackback
